Det var nära ögat

Varning!

En läskig grej hände på väg hem från jobbet i fredags. Jag kom cyklandes på Vasagatan utanför Centralen och just där cykelbanan övergår från högerkanten till mittemellan två körfält fick vinden fatt i mig. (Det var en förfärlig blåst i fredags.) Den grabbade tag i cykeln och mig och min svarta kappa med supervidd ställdes ut som en solfjäder eller som ett segel på stormande hav. Jag slungades diagonalt in i höger körfält i full fart. En bil kom körandes (långt över hastighetsgränsen) bakom mig och jag tänkte att nu är det kört. Försökte bromsa men det gick inte nå't bra. Kikade som hastigast snett bakåt mot bilen och jag antar att bilisten trodde jag var knäpp som vinglade in i hans körfält, denna lyckades iaf att sakta ned i tid. Puh! Till sist fick jag tvärbromsa, gjorde en sladd så jag fick stopp på cykeln och skyndade mig sen att leda in den på cykelbanan igen mitt framför en buss som kom körandes bakom. Hjälp!

Var sen lite chockad och rädd resterande väg hem. Tog det lugnt, särskilt förbi Gamla Stan där jag var orolig för att vinden skulle blåsa mig rätt ner i "sjön".

(Cykelvägen där på Vasagatan är så dum, t o m utan vind, förstår inte hur man har tänkt där riktigt. FARLIGT!)

Låg sen på soffan i fredagskväll och tänkte på vilken enorm tur jag hade haft som inte blev ketchup. För det var f.. nära ögat. Nå'n däroppe måste vaka över mig. Tackar ödmjukast!

(Ketchup-bild från dkimages.com)