Allt är inte svart eller vitt (men slut)

Den vita veckan blev till svart. Nattsvart. Jag har sorg och känner mig tom men ändå ok på något konstigt sätt. Det känns så hemskt. Sorgligt. Det gör så ont. Hur kan en helg var så mysig och trevlig och så sorglig och hemsk på samma gång? Jag har gråtit mig så matt så matt. Vi satte punkt men fortsättning följer. Som svampar poppar det upp en massa (fåniga)(låt)texter i skallen.

I will always love you
I'll stand by you
Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
... jag blir hellre ensam än lycklig med någon annan
My heart will go on
Love hurts
Love will tear us apart


I carry your heart with me (I carry it in my heart)
I am never without it (anywhere I go you go, my dear; and whatever is done by only me is your doing, my darling) I fear no fate (for you are my fate, my sweet) I want no world (for beautiful you are my world, my true) and it's you are whatever a moon has always meant and whatever the sun will always sing is you

Here is the deepest secret nobody knows (here is the root of the root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life; which grows higher than the soul can hope or mind can hide)
And this is the wonder that's keeping the stars apart

I carry your heart (I carry it in my heart)

/EE Cummings


Kalla mig drama queen...

Åh, shit! Vad har vi gjort my love? Hur ska det här gå? Ja, det var min helg. Ingen mobil, ingen ring och ingen P. Det ska inte vara lätt att leva. Känner inte för nå't just nu. Suckar tungt. ("Squisch squisch"...)
















(Bild från amuq8.blogspot.com)