Same same but different

I tisdags em vare så dags för besöket på East Street. En lång väntan var över. Hade pirr hela dagen! Och det pirrade extra mycket väl där, i väntrummet och väl på plats så att säga. Det går inte direkt att beskriva känslan ju. Ibland pumpar adrenalinet och ibland är man helt avslappnad medan nålen går upp och ner, upp och ner... Ljudet, det sköna "bzzzzt bzzzt-iga" ljudet, gör också sitt till. Det bränner, skär och svider. Det gör ont och ändå inte. Det irriterar och känns obehagligt men ändå inte. Lite härligt!

Började med handleden, sen ryggen och sist blev det höften. Låter som om jag gjort värsta värsta men det har jag ju inte. Alla är rätt små. Ja, så nu är man med rosett, ankare och "banner" dårå. Love it! Mera mera mera! (Näe, inte just nu.)

(Förresten, det var en jäv.. trafik på det där stället, man kan inte vara blyg. Folk kom och ställde sig och tittade och kommenterade och si och så. Helt plötsligt var rummet fyllt på stolar (tomma iofs) och det blev lite trångt. Tänkte att snart går nån in nåt så att man råkar röra på sig och blir feltatuerad, not funny! Men klarade mig. Hade inte varit toppenkul att få svarta streck ritade randomly här och var. Men de kanske har mer koll och kontroll än vad man kan tro.)

Före/efter-exempel