Men javisst gör det ont
Våren kan göra lite ont, inte just idag kanske men ibland annars. Förresten, kanske lite ont idag, i huvudet, för att inte tala om mitt knä som jag trillade på mot en hård trapp i Oskars trappuppgång. Trodde det hade gått i kras.
Javisst gör det ont när knoppar brister?
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt som tär och spränger?
Javisst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
(Av Karin Boye, ur För trädets skull, 1935.)
Etiketter: Litteratur
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida