fredag 22 februari 2008

Inte jag iaf

Det enda jag fick var en stor fet käftsmäll (SJ har ställt in alla tåg pga stormen) och "Lille Skutt" kom tillbaka fortare än kvickt. Snart är man väl singel också. Helgen kunde ha börjat aningens bättre. Herrens vägar äro outgrundliga eller hur var det nu igen? Detta är absolut inte den bästa dagen även om den består av törst - törst efter att gå ut och supa skallen i bitar. Vad är målet och meningen med detta? Är det vägen som är mödan värd? Jag vill bara lägga mig ner på den där dumma vägen. Blev visst 10 år äldre på några timmar. Kan känna rynkorna och det gråa håret växa fram. Jag vill spotta fram alla fula ord jag kan som i ett mantra... Helv.... jävl. sk..! Fi... oxå! Jävl. k..! F..! Stonewashed jeans and a matching jacket!

Tillsammans är man mindre ensam. Ja, just det. Just nu känns det dock så jävla "otillsammans-och-enormt-ensamt" här. Och mitt i all misär har jag bakat tårtor, en rund och en fjäril. Om de inte blev bra och extremt goda så vet jag inte vad jag gör. That would push me over the edge.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida