Låt kärleken växa

Igår kväll (efter ett snabb-besök på Nordic Light/Designbaren) var jag på Thomas Di Leva show "Låt kärleken växa" på Södra teatern. DS hade fått fribiljetter (av självaste Thomas) och jag hade äran att få följa med. Hade inga förväntningar och visste inte alls vad som komma skulle. (Har inte lyssnat på Di Levas musik sedan högstadiet/gymnasiet så...) Skönt att se människor i storstan slappna av lite och lätta på sin stela fasad. En smula väckelsemötevarning ibland men det gjorde inget som helst. Blev förvånad över att han hade så många "äldre" fans som var så totalt sålda. Men jag börjar fatta grejen, han är ju skön alltså, helt klart. Han är sig själv, han är Di Leva. Inget tal om identitetskris här inte.

Det bjöds på smarta (enkla men såå träffsäkra), kuliga och finurliga ord och en hel del musik förstås. Han är verkligen sig själv, kör sin grej och kunde även skoja om det. Kanske kan vara något för alla politiker och toppchefer att gå att titta på. För tänkvärt var det.

Han leker. Och han gillar det.













(Bild från sodrateatern.com)